måndagen den 8:e juni 2009

Påsköns grymma öde /IB

Mysteriet kring Påskön har länge förbryllat forskare och historiker. Varifrån kom de enorma statyerna på den karga lilla ön?

Befolkningen som levde på ön när James Cook anlände var mycket primitiv och hade dåliga redskap och håliga slitna kanoter som tog in vatten. Inte kunde väl de ha byggt de enorma statyerna på isolerad ö i Stilla Havet? Vissa hävdade att det måste varit utomjordingar som hade placerat statyerna där.

Idag vet vi svaret. Och Påsköns öde bär på ett mycket viktigt budskap till oss alla.


Omkring år 1200 anlände en grupp polynesier i kanoter och katamaraner till Påskön - en isolerad ö mitt i Stilla Havet.

Världens största palmer växte på ön som var täckt av vegetation.
Kolonisatörerna brukade den bördiga jorden och använde jättepalmerna till hus, båtar och svedjebruk.
Palmerna användes också som ”lyftkranar” för att konstruera och flytta de enorma statyerna.

Men omkring år 1700 hände något som förändrade deras livsvillkor dramatiskt.
De högg ner sina sista palmer.

Marken eroderade och det var inte längre möjligt att bygga nya hus, båtar och redskap. Den enda födan som till slut återstod var – just det – människokött. Inbördeskrig bröt ut och stammarna plundrade varandra för sin överlevnad. Krigsandan gjorde också att man fällde och skändade varandras statyer.

Din mammas kött har fastnat mellan mina tänder” lär ha varit ett vulgärt uttryck som användes.

Men varför?

Det mest intressanta vid tidpunkten för ”den sista nedhuggningen” är att Påskön är en mycket liten ö. Sannolikt var hela öns befolkning medveten om att dessa träd var de sista som återstod även om de olika stammarna bodde på olika ställen av ön.

Varför högg de då ner det sista trädet? Det vet man inte exakt, men motivet var knappast annorlunda än vad det kunde vara idag:

Om inte jag gör det, gör någon annan det!”

Jag gör vad jag vill med min egendom!”

Vetenskapen kommer att hitta ett nytt sätt att bygga kanoter!”

Vår välfärd är viktigare än träd!”

Världen kommer ändå att gå under!”


Man kan ju hoppas att det slutar bättre med vår egen Påskö...

0 kommentarer: