tänk om man alltid kunde ha den här känslan av bara fötter mot varm klippa, var man än gick. här spelar ingen roll hur jag ser ut eller vad jag gör. här jämför jag mig inte med någon annan. här är jag fullkomlig mitt i all min mänsklighet med svagheter och brister. men det är inte bara på kökar man kan uppleva det här.
själv bor jag i mariehamn ett stenkast från strandpromenaden. där kan jag få lite av den avskildhet med klippor och hav jag behöver. det som får mig att landa. att vara nära naturen är att vara nära sig själv.
jag tänker också att det är viktigt att inte bygga bort de små oaserna som finns i städer. naturen ska vara lättillgänglig, alla borde få ha samma möjlighet som jag till rekreation. när jag sitter vid havet får jag dessutom en stark påminnelse om varför jag inte shoppar hejdlöst; någon mår dåligt av det och det är inte bara jag. inte för att jag vill ge mig själv dåligt samvete, men visst kan man fråga sig;
vad älskar jag mest - prylarna eller naturen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar